kostymer

Reser norrut tidigt i morgon bitti. Jag är efter nattens kamp med traktorer och motorsågar ett inre kalhygge. Håller i skrivande stund på att för fullt ställa in åtaganden och lektioner den här veckan och bokar in tåg till farmor. På grund av auktionen är vår gård i princip en byggsats som plockas isär bit för bit så jag kan inte bo där. Har för övrigt inte talat med mamma och pappa på veckor; inte sen det kaosartade samtalet med pappa i telefon när jag grät så jag nästan skrek i internatets allrum. Ett vrak? Ja. Det är nog dags att inse det. Men jag orkar inte göra något åt det just för stunden.
   På torsdag måste jag vara tillbaka i Stockholm för träningen, planerar att svälta bort några kilo för att manifestera min misär till fullo. Ett oerhört pubertalt beteende och irrationellt så det förslår, men kära barn: banta aldrig, du kommer dö eller få livslånga ätstörningar. På riktigt.
   Och när den uppmaningen nu är avklarad kan jag återgå till mitt destruktiva sorgearbete.


Sover sextontimmarspass och är apatisk och osminkad. Aslan håller mig i handen, tycker att jag är det vackraste han sett, och detta oavsett hur djupt jag faller, förfaller, hänfaller åt introverta eftermiddagar och förmiddagar, nätter och nätter och nätter och nätter i svartaste förtvivlan.


Två saker är fina i den här miserabla julpyntade världen:
*Efter mitt och Aslans enorma gräl i helgen är vi närmare än innan. Hånglar som två tonåringar och kan inte hålla oss från sex även när vi riskerar bli påkomna.
*Jag har funnit en skattkarta som leder rakt in i mitt textprojekt. De ställen jag kört fast på är nu märkta med X, och det omkringliggande landskapet med hisnande vyer och svårtillgängliga dalgångar är också uppritat. Det här är det jag letat efter i alla bokhandlar, bibliotek, antikvariat. Egentligen är ingenting längre omöjligt nu, det handlar bara om tid och tålamod. Frågan är om jag har det, om jag vill skriva när det kommer till kritan.



Mon dieu. Om jag. Fuck this, jag vet inte om jag.




error error error error error jag går sönder och sönder och sönder vi bombar okej vi bombar på tre







ett








två






stryker över orden som om de aldrig funnits jag är fjättrad men jag vet inte vid vad vet inte vid vad vet inte vet inte vet inte vet inte