kostymer

[Jag har så mycket att göra att det här inlägget inte blir så kul för någon utomstående att läsa, det är mest en komihåg till mig själv. Har bara skrivit på och läst igenom nu och inser att det låter ytligt och glittrigt och plastigt och det är ju precis det jag vill undvika. Men men, fine fine, well well. Bara att fortsätta gå loss med sax och vattenfärg (underskattat!) och längta efter när this is klart och jag kan fotografera det och äta god mat in peace.]


                   *


Och plötsligt är allting kullkastat. Igår klockan 13.04 (jag tittade på datorns klocka när det inträffade) satt jag uppe på inomhusbalkongen i skolans bibliotek och läste en artikel på internet om hur man syr julklappskort av filt, när det dök upp två figurer i min ögonvrå. Jag tänkte inte på det förrän de stannade en och en halv meter ifrån mig och tittade på mig. Och jag vände mig mot dem i tron att det var några från klassen. Tappade fullkomligt hakan och kunde inte tro mina ögon.
   Mamma och pappa. Mamma. Och pappa. I mitt skolbibliotek. Jag stirrade gapande på dem i ett par sekunder innan jag förstod att det inte var en hallucination. Vad gjorde de där båda två, och dessutom utan syskon. Jag har inte varit ensam med dem sen jag var sjuk i influensan i mars och återvände till huset. Då satt de vid min säng och pratade om när jag var liten. Det är ovant att se dem tillsammans utan stress eller andra barn. Jag blev följaktligen chockad. Den eftermiddag som följde kan jag inte återge, och vill inte heller återge om jag ska vara ärlig. Vill hålla den som ett barn och vagga mot mitt bröst; den är så ömtålig och vacker att jag inte vågar prata i rädsla för att väcka och höra spädbarnsgråten skära genom rum och ro. Sammanfattningen av de där magiska timmarna är hur som helst att mina föräldrar sa att de är förtvivlade över att jag inte pratar med dem, att de ska göra allt de kan för att ha kvar gården men att det troligtvis inte går ekonomiskt, och att de älskar mig.
   Och som jag kände att de gör det. När de dyker upp en måndag mitt på dagen och måste ha kört jag vet inte hur många timmar, mamma som tagit ledigt från sitt jobb, pappa som kommit loss från sina sysslor. Och utan syskonen. På en stund kunde jag inte prata för det var tjockt som av gröt i halsen. Min ilska - som delvis är grundad i den förestående auktionen av gården men som även handlar om andra saker; grundläggande värderingar och bemötande - rann ur mig som ett vårvatten. Marie Silkeberg satt inne i klassrummet och skulle just påbörja terminens sista författarbesök, men till och med hon försvann ut i yttre rymden som något sorts bakgrundsbrus.

De skjutsade in mig till närmsta stad, mamma och pappa, och skämde bort mig med pysselsaker. Det var inget mutningsförsök, jag känner dem ändå så pass bra, och de vet att jag skulle slå bakut om de försökte mata mig med saker likt en häst matas med sockerbitar. Men eftersom alla mina pengar går åt till resorna till och från Aslan är min plånbok nu nere i några hundralappar. Detta innan julafton, plus att Lilla Solstrålen fyller år den här veckan och jag vill ge henne något fint. Secondhandbutiken var tyvärr stängd, och eftersom jag var på jakt efter tunna enfärgade fingervantar var vi tvungna att gå in i köpcentret och köpa nya. Av dem ska jag göra hobbyhundar åt Lilla Solstrålen och minsta brorsan. Båda är för gamla för mjukisdjur, så jag kommer fästa doggarna på de "riktiga" paketen, med julklappsrimmen fästade i nithalsbanden. (Den tjugotredje ska jag fota och lägga upp allt pyssel jag nu går igenom här.)
   Mamma och pappa följde med mig in i pappershandeln, och tillsammans hittade vi så mycket saker att jag blev helt spak. Vad finns det kvar att önska mig till jul när jag redan fått så mycket av dem? Det som införskaffades var bl.a.

   x Ett tjugotal ark papper i olika färger, av den hårdaste sorten, så att jag nu kan göra boxarna och korten
   x Sax med formade blad
   x Limstift
   x Förstärkt kniv för tillskärning av både papper och tyg
   x Två små tuber glittrigt lim (affären hade inte löst glitter som jag egentligen var ute efter)
   x Lila presentpapper
   x Vävtejp till bokryggarna på miniatyrböckerna som jag suttit med ikväll
   x Två sorters paketsnöre; ett kopparfärgat och ett matt kolsvart
   x Ett paket med fyra plastband naturtrogna spetsbårdar
   x Fyra små påsar med exklusiva klistermärken och plasthjärtan

Pappa gav mig en flaska vin till internatets avslutningsfest som var senare på kvällen igår, och vid det laget var det återigen mörkt ute och vi var tvungna att kasta oss i bilen. De körde mig i ilfart tillbaka till internatet och sedan vidare hemåt. Lämnade mig på grusvägen vid bortre åkern med en kasse full av saker och en bröstkorg som vibrerade av skenande instängda djur.

Jag kan inte riktigt återge det drömska med gårdagen. Plus avslutningsfesten senare på kvällen.

Så idag. Också en underlig dag. Men jag har inte tid att skriva om allt det, för julen närmar sig och jag syr och klipper som en galning för att hinna klart tills på måndag (de sista två dagarna behöver jag ägna åt att göra rosorna.)
   De senaste fyra timmarna har jag arbetat med miniatyrböcker (utan text, jag måste komma på vad jag ska fylla de blanka sidorna med - eventuellt skattkartor över huset som leder till julklapparna, alternativt vanliga julrim eller små bilderböcker.) Jag försöker mig även på att göra ett pop-up kort, ett sådant man öppnar och som då transformeras till ett 3D-motiv. Jag har aldrig gjort det förut, och eftersom pappersarken är så dyra kunde jag inte göra en prototyp. Har behövt lita på att jag fattat grejen rätt; klippa där och där, vika där och här, limma si och så. Det är inte riktigt så fantastiskt som jag hoppades, det syns att jag har ny kniv och inte lärt mig hur jag ska vinkla handen än. Å andra sidan får jag skylla mig själv, jag har "utvecklat" - höh - mallarna och lägger till egna korrigeringar hej vilt. Har med andra ord hybris i pysselverkstan.